Nu för tiden är det självklart att man klipper navelsträngen och sen knyter man strängen, så blir det tillslut en navel. Men hur gjorde dom förr i tiden?
Jag tänker på de första människorna som gick på denna jord.
Ta t.ex. grottmänniskorna.
Mamman är gravid, dom fattar ingenting. Hon blir tjockare och tjockare. Dessutom är hon lite mer tjurig än vanligt och låter lite mer än hon brukar. (För dom kunde väl inte prata?) Tillslut så kommer det ett vattenfall från henne, fast hon inte ens är nödig. Sen får hon ont utav bara den, tills det kommer nåt litet från henne. Men den sitter fast...
Då kommer vi till mina funderingar.
Hur gjorde man då? Bet man av den konstiga lilla tråden?
Jag ser framför mig i dagens läge, en hantverkare som inte är så jättekunnig. Du vet en sån person som improviserar allting han gör.
"Vad är det här? den ska inte vara där.. snipp-snipp. Så, då var den av. Men nu då?
Jag vet! Jag knyter den här så att inget åker ut.... Ingen kommer att märka att knuten finns där."
Eller hur gjorde dom egentligen? Dom måste ha varigt väldigt fundersamma i det läget, tror jag.
Det vore kul att höra just dina tankar om ämnet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar